23/2-09

Idag har jag skrivit på ett kontrakt som visar på att jag jag godkänner det testamente som pappa skrivit för att inte göra mamma lottlös dagen han inte finns bland oss längre.
Jag skrev på alternativet där jag 'Godkänner testamtentet, dock med förbehåll av laglott'.
Det är så jävla sjukt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men gråtit har jag redan gjort idag (tack/förlåt, Nathalie!) så jag har visst bara ett alternativ kvar. Tror dock att jag avstår från det också. Nu får det vara nog med tråkigheter! Men nej...

Som om inte jag hade nog med motgångar så går jag och blir arbetslös i slutet av april. Har någon slags plan om att hyra ut min lägenhet till en kompis från maj och flytta ut till skärgården. Jobba på Wikströms under maj och Stavsudda handel från juni. Så bor jag hos mamma, slipper det dåliga samvetet om att jag aldrig hinner hälsa på henne, och sparar pengar eftersom det inte finns något att spendera dem på där ute. Risken finns att jag blir tokig. Ärligt talat är jag lite rädd för hela grejen att bo där ute... Att bli påmind om pappa i varenda liten sak man ser, träffa folk överallt som vill beklaga sorgen, som inte vet hur de ska bete sig eller vad de ska säga. Men det är bara att ta tjuren vid hornen. Det är min fristad.
(Men jag är inte bitter!)

Idag fick jag, tack vare jobbet, tid till att umgås med Nathalie. Får alltid lite flashbacks till gymnasiet när jag umgås med henne. Det var tider, det. Fick hyran betald varje månad och ens enda bekymmer var hur studiebidraget skulle räcka månaden ut och att hålla deadlines. Fan vad grym man var på den tiden.
Det jag skulle komma fram till var iallafall att... det var trevligt. Hon bjöd på glass, hon bjöd på sig själv (som vanligt) så jag skrattade halvt ihjäl mig på tunnelbanan. Fina, fina Nathalie och alla andra i min omgivning som faktiskt gör att jag orkar med mig själv och min vardag.
Jag är omringad av fantastiska människor och ingen ska tro att jag inte uppskattar dem, för det gör jag. Massor.