Hjälp vad den här sommaren kommer präglas av herr Vreeswijk, känner jag redan nu, bara några veckor in i juni.
Soliga kvällar efter att jobbet i lanthandeln har avslutats hoppar personalen ifråga (alltså jag, Linnea, Amanda och Henrietta) ner i våra båtar och tar oss antingen till Linneas brygga med kvällssol eller Amanda & Henriettas brygga med stort eldkar på. Där placerar vi oss iallafall med gitarrer och i bästa fall även öl/rosévin och sjunger visor tills solen går upp igen. Ofta har vi även sällskap i form av diverse Björkholmare, släktingar och 'annat löst folk' som stämmer in i vår sång och våra kalas. Kort sagt så kan jag säga att det inte går någon som helst nöd på mig här ute. Vissa kvällar är jag nästan tvungen att nypa mig själv i armen, för såhär bra får man väl nästan inte ha det?
De sista fyra dagarna har solen visat sig från sin bästa sida, och detta skulle jag naturligtvis utnyttja, så nu sitter jag här med en solbränd underläpp. Det är något jag aldrig lyckats med förr.
Jag träffade dessutom min nyfunne vän Kristoffer i tisdags och han informerade mig om hur värdelös jag är på att uppdatera detta elände till blogg. Så detta inlägg, min käre idiot (du bad om det) dedikerar jag till dig.
Tack för senast min vän, det var väldigt trevligt. Det gör vi om.
... Och du är ingen idiot.
