Jag tyckte att jag hade haft en bra dag. En arbetsdag som gick relativt fort och där jag faktiskt kunnat sköta mina arbetsuppgifter själv, utan att behöva skrika efter hjälp varannan sekund (det är min åsikt, frågar man kollegan Annelie så är det möjligt att hon säger något helt annat)
MEN (som Tony Irving hade sagt) så går jag ifrån jobbet. Glad i hågen och på väg till Eloise Kerr's spelning på Kafé 44, ska köpa mitt ett nytt månadskort och hittar inte plånboken?
Helvete, tänker jag då, eller något liknande, och ringer upp Annelie som är den enda av oss med nyckel till jobbet. Den stackarn får åka tillbaka och låsa upp butiken igen, bara för att finna att eländet inte ligger där heller. Någon jävel har alltså gått in i personalrummet och snott den.
Känns det bekant? JA! För ganska precis ett år sedan så var det ju någon rackare som gick in i personalrummet på Bokhuset och snodde min mobil medan jag var inne och pudrade näsan i ungefär 30 sekunder. Vad fan är grejen? Kan jag få ha mina saker ifred? Jag blir så trött.
Idag var dessutom en av de få gånger som jag faktiskt hade kontanter med mig. Det var visst någon som inte tyckte att jag skulle ha det längre.
Fan, du hade kunnat få de där hundralapparna om jag bara fått slippa skiten med att beställa alla kort och grejer igen. Polisanmäla, spärra och elände. Värdelösa lilla individ; what goes around comes around! (haha, va?!)
Marre kom och mötte mig i Farsta. Hon är så löjligt bra på alla sätt och vis. Jag skulle vilja krympa henne, stoppa henne i fickan och ha henne med mig hela tiden. Lille hjärtegull, tack för att du finns och orkar lyssna på mitt elände hela tiden. Har du blivit min klagomur? ;)
På tal om Tony Irving;
http://www.youtube.com/watch?v=hzGTwoXDFWQ
No comments:
Post a Comment