"Jag tror jag behöver din hjälp"

I natt gjorde jag nånting jag inte gör alltför ofta. (Tror jag?) Jag gick nämligen i sömnen.
Jag minns att jag drömde om jobbet och att jag var där själv när det helt plötsligt kom massa kunder som jag inte kunde ta hand om själv. Jag drabbades av lite panik, kastade mig upp ur sängen och sa till någon (ingen) "Jag tror jag behöver din hjälp!" Därefter är jag up and running. Vaknade till på riktigt när jag stod ute på balkongen, reagerade egentligen inte nämnvärt mycket på att det var jättekonstigt att jag stod där klockan fyra på morgonen utan passade istället på att titta ner till grannen som verkade ha fest. Sen gick jag och lade mig igen. Vad är grejen?! Kom på det idag när jag stod på jobbet och fick en mindre flashback. Då skrattade jag åt mig själv.
Tänk om jag hade fått för mig att gå hemifrån? Glömma nycklar och inte komma in genom varken port eller hemdörr? Det är inte mycket som förvånar mig längre...

Vilken rolig helg jag har haft förresten! Dozzi är tillbaka i huvudstaden och umgås man med henne är man garanterad iallafall ett asgarv i halvtimmen. Lekte med henne och Emma i fredags och i lördags jobbade jag och var tokbakis. Hällde stearin i ansiktet på mig själv och på min tröja. Jag var i chock.
Men sömnbrist och baksmälla brukar ju inte hindra mig från att börja om igen, så jag var ute även i lördags.

Idag har jag faktiskt tagit mig i kragen och packat inför Hultsfred. Vilket verkligen är på tiden eftersom jag åker till Emmy imorgon. Och onsdag morgon hoppar 5 morgonpigga (?) tjejer in i en skruttbil och påbörjar vår resa mot Småland. Det ska visst regna/dugga. Borde man packa ner stövlarna?
Hoppas att jag inte får för mig att gå i sömnen på Hultsfred. Då kan man säkert hamna i jättekonstiga situationer. Vilket jag iofs brukar göra även i vaket tillstånd så det kanske inte spelar någon roll...? Äh.

Med risk för att bara Emma förstår; "NU SKITER JAG I DE' HÄR!"

Se upp där nere!