This is it. Nu är festivalen över, den enda höjdpunkten jag hade att se fram emot den här sommaren är ett minne blott. Jag tänkte att jag kunde dela med mig lite av dem…
Jag tar det från början; dagen innan tog jag mig hem till Amanda. Vi packade, laddade och planerade allt inför morgondagen. Satt även i hennes hall i våra nyinköpta stolar i gummistövlar för att få in den rätta festivalkänslan… Det lär ju ha sett rätt märkligt ut.
Klockan 8.00 ringde väckarklockan och en timme senare begav vi oss mot Stockholms centralstation. Ytterligare en timme senare satt vi på bussen och fruktade för våra liv. Busschauffören hade nog aldrig tidigare kört buss och varje gång han växlade lät det som att växellådan rasade av bussen och han muttrade, lite väl högt för att resenärerna skulle missa vad han sa; ’FÖRBANNADE BUSSJÄVEL!’. Som om inte det vore nog så tog bussresan (som skulle ha tagit typ 3 timmar) nästan FEM timmar. Så tack vare busschauffören, som gjorde misstag efter misstag, missade vi både Salem al Fakir och halva Billie the vision and the dancers (som vi för övrigt bodde grannar med). Efter Billie… gick vi runt och utforskade festivalområdet som hade byggts upp i Borlänge centrum, sen såg vi The Sounds som spelade på festivalens största scen, efter den gick vi bort till öltältet som passande nog låg precis framför scen två där Damien Rice skulle spela. Vi fick riktigt bra platser, kall öl och mysmusik. Rysningar i hela kroppen, framför allt när han spelade Canonball. Då var man grymt nöjd med livet.
Efter två öl och Damien gick jag och A tillbaka till scen 1 där det var dags för Backyard babies. Vi lyckades få platser nästan längst fram, det var röj och panik om vartannat. Hade en vakt precis framför oss som förmodligen räddade våra liv. Han hade full koll på oss hela tiden, så fort han tyckte att man såg lite törstig ut så langade han vattenflaskor. Tack för det!
Dregen såg ju oförskämt bra ut. Vi hade lyckats se honom nere i centrum någon timme innan spelningen och man kunde nästan inte göra annat än bara stå och gapa åt människan. Efter Backyard Babies gick vi till campingen och umgicks med folket. Blev dock läggdags rätt tidigt för både A och jag var trötta efter bussresan. Fredagen blev lugn till en början men efter lite sightseeingturer i centrum, på bolaget och konsum satte jag & A oss i våra lyxstolar vid vägen och socialiserade oss med övriga festivalare. Till en början satt vi mest där med en varsin öl och njöt av solen som just tittade fram och livet i allmänhet, men sekunden senare blev det fest, poäng- & pusskyltar, mingel, cykelstölder osv. osv. Missade en hel del spelningar pga. den festen men jag hann i alla fall med att se både Sahara Hotnights och Mando Diao. Det var även den här kvällen jag blev halvt invalid tack vare min gamla hederliga knäskada som gjorde återbesök kvällen till ära. (Eftersom 'Alfons' också hade skadat sig och gick med kryckor kallades vårt camp efter denna incident för 'handicamp') Trodde inte jag skulle klara av att stå på Mando-spelningen där trycket var extremt, men som tur var fick jag hjälp av två Borlängebor som erbjöd sig att vara mina personliga livvakter. Lördagen blev fullspäckad mellan 16 och 01. Såg Snook, Jason Mraz, Nationalteatern, Timbuktu, Sugarplum Fairy och The Ark. Jason Mraz-spelningen var obeskrivligt bra. Killen är grym! Direkt efter spelningen gick jag & A bort till caféet som låg bara 20 meter från scenen för att hälsa på Maja, vem stegar inte in genom dörrarna då om inte Mr. A-Z själv? Jag och Maja gick fram till människan och pratade lite, jag fick även en autograf på en servett där han skrev;
’Emelie,
Big love to you!
Stay fresh!
Jason Mraz’
Sjukt trevlig kille! Vi tipsade honom om att åka ut till Sthlms skärgård om han skulle få en ledig dag i Sverige, vilket han även skrev om i sin blog senare.
Sen gick vi och såg Nationalteatern, där det var tokröj, men här någonstans började jag vissna lite smått. Efter sömnbrist, regn, kyla och party kände jag hur det var dags för mig att bli förkyld. Så det blev jag. Och efter att ha legat i tältet sista natten i x antal timmar utan att kunna sova, för att jag frös som jag aldrig gjort förr, väckte jag Amanda vid fem-tiden och sa att 'det här duger inte längre! nu drar vi!' så vi tog vårt pick & pack och begav oss mot centrum där vi satt i fem timmar innan vår buss mot Stockholm skulle gå. Vi satt där och tittade på folk, pratade med folk, och framför allt med korvgubbarna som vi lyckades sätta oss i närheten av. Sjukt roliga människor, som det visade sig att vi hade träffat förr. Vi lyckades supa ner två korvgubbar på typ fyra öl innan klockan nio på morgonen, det är det inte alla som har!
Det blev iallafall en sjukt lyckad festival. Och jag blev... sjuk. och var det ett bra tag efter det. På vägen hem till ön efter festivalen lyckades jag även få ett böter på 800:- av SL. Tack så jävla mycket! Förutom det, så har jag inget att klaga på.
Amen.
No comments:
Post a Comment